DÖDEN: Ska vi spela värt spel till slut?
RIDDAREN: Ditt drag.
DÖDEN: Nu slår jag din springare.
RIDDAREN: Det gjorde du rätt i.
DÖDEN: Har du lurat mig?
RIDDAREN: Javisst.
Du gick i fällan.
Jag ställer dig schack.
DÖDEN: Vad skrattar du åt?
RIDDAREN: Bry dig inte om mitt skratt.
Rädda din kung i stället.
DÖDEN: Du är ganska övermodig.
RIDDAREN: Vårt spel roar mig.
DÖDEN: Det är ditt drag.
Skynda dig.
Jag har lite bråttom.
RIDDAREN: Jag förstår att du har mycket att bestyra,
men vårt spel kommer du inte ifrån.
Det får ta sin tid.
DÖDEN: Du följer gycklarparet
genom skogen i natt.
De där som heter Jof och Mia
har en liten son?
RIDDAREN: Varför frågar du det?
DÖDEN: För ingenting.
JOF: Mia!
MIA: Vad är det?
JOF: Jag ser något hemskt.
Något som jag nästan inte kan tala om.
MIA: Vad ser du?
JOF: Riddaren sitter därborta och spelar schack.
MIA: Ja det ser jag också
och det är väl inte så förskräckligt hemskt.
JOF: Ser du inte vem han spelar med?
MIA: Han sitter där ensam.
Du får inte skrämmas så där.
JOF: Nej, nej, nej han är inte ensam.
MIA: Vem är det då?
JOF: Döden.
Han sitter där borta
och spelar med Döden själv.
MIA: Du får inte säga så.
JOF: Vi måste försöka komma undan.
MIA: Inte kan man det.
JOF: Vi måste försöka.
De är så upptagna av sitt spel,
om vi ger oss av helt tyst
märker de oss inte.

DÖDEN: Du ser ängslig ut.
Döljer du något?
RIDDAREN: Ingenting undgår dig, eller hur?
DÖDEN: Ingenting undgår mig.
Ingen undgår mig.
RIDDAREN: Jag är ängslig, det är sant!
DÖDEN: Du är rädd.

RIDDAREN: Jag har glömt hur pjäserna stod.
DÖDEN: (skrattar belåtet)
Men jag har inte glömt.
Så lätt ska du inte slippa undan.

DÖDEN: Men nu ser jag något intressant
RIDDAREN: Vad ser du?
DÖDEN: Du är matt i nästa drag.
RIDDAREN: Det är sant.
DÖDEN:
Nu går jag ifrån dig.
När vi möts nästa gång
är din och dina följeslagares tid ute.
RIDDAREN: Och du uppenbarar dina hemligheter?
DÖDEN: Jag bär inte på några hemligheter.
RIDDAREN: Så du vet ingenting?
DÖDEN: Jag är ovetande.


………..

DEATH: Shall we play our game to the end?
KNIGHT: Your move.
DEATH: Now I take your knight.
KNIGHT: You did the right thing.
DEATH: Have you tricked me?
KNIGHT: Of course.
You fell right in the trap. Check!
DEATH: What are you laughing at?
KNIGHT: Don't worry about my laughter;
save your king instead.
DEATH: You're rather arrogant.
KNIGHT: Our game amuses me.
DEATH: It's your move.
Hurry up. I'm a little pressed for time.
KNIGHT: I understand that you've a lot to do,
but you can't get out of our game.
It takes time.
DEATH: Are you going to escort the clowns
through the forest?
Those called Jof and Mia and their small son?
KNIGHT: Why do you ask?
DEATH: Oh, no reason at all.

JOF: Mia!
MIA: Yes, what is it?
JOF: I see something terrible.
Something I almost can't talk about.
MIA: What do you see?
JOF: The knight is sitting over there playing chess.
MIA: Yes, I can see that too
and I don't think it's so terrible.
JOF: But do you see who he's playing with?
MIA: He is alone.
You mustn't frighten me this way.
JOF: No, no, he isn't alone.
MIA: Who is it, then?
JOF: Death.
He is sitting there
playing chess with Death herself.
MIA: You mustn't say that.
JOF: We must try to escape.
MIA: One can't do that.
JOF: We must try.
They are so occupied with their game
that if we move very quietly,
they won't notice us.


DEATH: You seem anxious.
Are you hiding anything?
KNIGHT: Nothing escapes you or does it?
DEATH: Nothing escapes me.
No one escapes from me.
KNIGHT: It's true that I'm worried.
DEATH: You are afraid.

KNIGHT: I've forgotten how the pieces stood.
DEATH: (laughs contentedly)
But I have not forgotten.
You can't get away that easily.
DEATH: Now I see something interesting.
KNIGHT: What do you see?
DEATH: You are mated on the next move.
KNIGHT: That's true.
DEATH: Now I'll be leaving you.
When we meet again,
you and your companions' time will be up.
KNIGHT: And you will divulge your secrets.
DEATH: I have no secrets.
KNIGHT: So you know nothing.
DEATH: I have nothing to tell.