1. |
A Prophesy
05:52
|
|
||
|
”Och när Lammet bröt det sjunde inseglet
Och de sju änglarna,
gjorde sig redo
till att stöta i sina basuner.”
..........
And the lamb broke the seventh seal
And the seven angels
were ready to sound
the trumpets.
|
||||
2. |
The Beach
06:34
|
|
||
|
RIDDAREN: Vem är du?
DÖDEN: Jag är Döden.
RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig?
DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.
RIDDAREN: Det vet jag.
DÖDEN: Är du beredd?
RIDDAREN: Min kropp är redo, inte jag själv.
RIDDAREN: Vänta ett ögonblick.
DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant?
DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
RIDDAREN: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
DÖDEN: Varför vill du spela schack med mig?
RIDDAREN: Det är min sak.
DÖDEN: Det har du rätt i.
RIDDAREN: Spelar jag dig matt, friar du mig.
RIDDAREN: Du fick svart!
DÖDEN: Det passar ju bäst så. Inte sant?
...........
KNIGHT: Who are you?
DEATH: I am Death.
KNIGHT: Have you come to fetch me?
DEATH: For a long time I’ve walked right by your side.
KNIGHT: That I know.
DEATH: Are you ready?
KNIGHT: My body is ready, but I am not.
KNIGHT: Wait a moment.
DEATH: That’s what you all say. But I make exceptions for no one.
KNIGHT: You do play chess, don't you?
DEATH: Yes, I am in fact a quite good chess player.
KNIGHT: But you cannot be a better player than me.
DEATH: Why do you want to play chess with me?
KNIGHT: That is my life.
DEATH: I guess that’s your right.
KNIGHT: But if I win, you will release me.
KNIGHT: You drew black!
DEATH: That’s the way it should be, isn’t it?
|
||||
3. |
Riding Home
02:16
|
|
||
|
The Knight and the Squire Jons slowly ride their horses
away from the sea, into the forest,
near the beach and up towards the road.
The long, dusty journey from the Holy Land
has not made them any cleaner.
They ride across a mossy heath
which stretches towards the horizon.
Beyond it the sea lies shimmering in the white glitter of the sun.
|
||||
4. |
Bad Omens
09:53
|
|
||
|
JÖNS: Hållas mellan rona
på en luderkona
det är livsens välbehag
för en man som jag.
Upptill sitter Herran.
Han är ganska fjärran.
Men din broder Satan
möter du på gatan.
RIDDAREN: Måste du sjunga?
JÖNS: Nej.
JÖNS: I Färjestad talade man om
Järtecken och annan ruskighet.
Två hästar hade ätit varandra under natten
och på kyrkogården hade gravarna öppnats
och de dödas lämningar låg kastade över hela platsen.
Det hade varit fyra solar på himlavalvet
i går eftermiddag.
JÖNS: Kan du säga mig vägen till värdshuset?
RIDDAREN: Visade han vägen?
JÖNS: Inte precis.
RIDDAREN: Vad sa han?
JÖNS: Ingenting just.
RIDDAREN: Var han stum?
JÖNS: Nej herre,
det kan man inte säga.
Han var högeligen vältalig.
Ja vältalig. Men talet han höll var dystert.
JÖNS: Ack ödet är en rackare,
du själv min vän en stackare.
Än du spritter rask,
än du krälar i en mask.
RIDDAREN: Måste du sjunga?
JÖNS: Nej.
..........
JONS: In Frjestad everyone was talking
about evil omens and other horrible things.
Two horses had eaten each other in the night,
and, in the churchyard, graves had been opened
and the remains of corpses scattered all over the place.
Yesterday afternoon there were as many
as four suns in the heavens.
JONS: Can you tell me the way to the inn ?
KNIGHT: Well, did he show you the way?
JONS: Not exactly.
KNIGHT: What did he say?
JONS: Nothing I heard.
KNIGHT: Was he a mute?
JONS: No, sir,
I wouldn't say that.
He was quite eloquent.
Yes, eloquent.
But what he had to say was depressing.
One moment you're bright and lively,
The next you're crawling with worms.
Fate is a terrible villain
And you, my friend, its poor victim.
KNIGHT: Must you sing?
JONS: No.
|
||||
5. |
Visions and Dreams
09:58
|
|
||
|
JOF: Mia! Jag ser dem Mia!
Jag ser dem!
Där borta på den mörka ovädershimlen.
De är där allihop.
Och den stränge Herren Döden
bjuder dem till dans.
De träder bortåt,
bort från gryningen
i en högtidlig dans,
bort mot de mörka landen,
medan regnet sköljer
över deras ansikten,
tvättar deras kinder
från tårarnas salt…
MIA (Ler): Du med dina syner och drömmar.
………..
JOF: Mia! I see them, Mia!
I see them!
Over there against the dark, stormy sky.
They are all there.
And Death, the severe master,
invites them to dance.
They dance away from the dawn
and it's a solemn dance
towards the dark lands,
while the rain washes their faces
and cleans the salt of the tears
from their cheeks.
They dance away from the dawn
and it's a solemn dance
towards the dark lands,
while the rain washes their faces
and cleans the salt of the tears
from their cheeks.
MIA: (smiling) You with your visions and dreams.
|
||||
6. |
The Witch
08:54
|
|
||
|
RAVAL: Hon där har haft köttslig beblandelse med den lede.
Hon ska brännas i morron bitti uppe vid sockengränsen.
RIDDAREN: Du… hör du mig?
Hör du mig?
De säger att du har varit i lag med Djävulen.
TYAN: Varför frågar du det?
RIDDAREN: Jag vill också möta honom.
TYAN: Varför?
RIDDAREN: Jag vill fråga honom om Gud.
Han måste ju veta. Han om någon.
TYAN: Du kan se honom när du vill.
Men då måste du göra som jag säger.
Se in i mina ögon.
TYAN: Nå vad ser du? Ser du honom?
RIDDAREN: Jag ser en stel skräck i dina ögon. Ingenting annat.
HÄXAN: Ingen, ingenting, ingen?
RIDDAREN:Nej.
TYAN: Står han inte heller bakom din rygg?
RIDDAREN: Nej. Det är tomt.
TYAN: Men han är med mig överallt.
Jag behöver bara räcka ut handen
så kan jag känna hans hand.
Han är hos mig nu också.
Elden kommer inte att göra mig illa.
RIDDAREN: Har han sagt det?
TYAN: Jag vet det.
RIDDAREN: Har han sagt de:?
TYAN: Jag vet det, jag vet det.
Du måste se honom nånstans, du måste.
Prästerna hade ingen svårighet att se honom.
De är så rädda för honom att de inte
ens vägar ta i mig.
RIDDAREN: Jag ser en stel skräck i dina ögon.
Ingenting annat.
TYAN: Jag vet det, jag vet det.
..........
RAVAL:
She had carnal intercourse with the Devil.
She will be burned tomorrow morning at the parish boundary.
KNIGHT: You… can you hear me?
Can you hear me? They say that you are in league with the Devil.
TYAN: Why do you ask?
KNIGHT: I too want to meet him.
TYAN: Why?
KNIGHT: I want to ask him about God.
He must know. He, if anyone.
TYAN: You can see him anytime. You must do as I tell you.
Look into my eyes.
TYAN: What do you see? Do you see him?
KNIGHT: I see fear in your eyes. But nothing else.
TYAN: No one, nothing, no one?
KNIGHT: No.
TYAN:
Can't you see him
behind your back?
KNIGHT: No, there is no one there.
TYAN: But he is with me everywhere.
I only have to stretch out my hand
and I can feel his hand.
He is with me now too.
The fire won't hurt me.
KNIGHT: Has he told you this?
TYAN: I know it.
KNIGHT: Did he say it?
TYAN: I know it, I know it.
You must see him somewhere, you must.
The priests had no difficulty seeing him,
They are so afraid of him
that they don't even dare touch me.
KNIGHT: I see fear in your eyes,
But nothing else.
TYAN: I know it, I know it.
|
||||
7. |
Confession
07:48
|
|
||
|
RIDDAREN: Jag vill bikta mig så
uppriktigt jag kan,
men mitt hjärta är tomt.
Döden svarar inte.
RIDDAREN: Tomheten är en spegel
vänd mot mitt eget ansikte.
Jag ser mig själv
och grips av vedervilja och skräck.
RIDDAREN: Genom min likgiltighet för människorna
har jag ställts utanför deras gemenskap.
Numera lever jag i en spökvärld,
innesluten i mina drömmar och fantasier.
DÖDEN: Och trots det vill du inte dö.
RIDDAREN: Jo jag vill.
DÖDEN: Vad väntar du på?
RIDDAREN: Jag vill ha vetskap.
DÖDEN: Du vill ha garantier.
RIDDAREN: Kalla det vad du vill.
RIDDAREN: Varför kan jag inte döda Gud inom mig?
Varför?
Jag vill att Gud räcker mig sin hand,
avtäcker sitt ansikte, talar till mig.
DÖDEN: Det kanske inte finns någon där.
RIDDAREN: Då är levandet en orimlig fasa.
DÖDEN: Du oroar dig.
RIDDAREN: Döden besökte mig i morse.
Vi spelar schack tillsammans.
Han är en svår och skicklig taktiker
DÖDEN: Hur ska du kunna överlista Döden i ditt spel?
RIDDAREN: Jag spelar i en kombination
av löparen och springaren.
I nästa drag river jag upp hans ena flank.
DÖDEN: Det ska jag lägga på minnet.
RIDDAREN:
Du är en förrädare och du lurar mig.
Men vi träffas väl igen.
Detta är min hand.
Jag kan röra den,
blodet pulserar i den.
Solen står fortfarande högt på himlen
och jag,
jag, Antonius Block,
spelar schack med Döden.
JÖNS: Ack ödet är en rackare,
du själv min vän en stackare.
Än du spritter rask,
än du krälar i en mask.
...........
KNIGHT: I want to talk to you
as openly as I can,
but my heart is empty.
DEATH doesn't answer.
KNIGHT: The emptiness is a mirror
turned towards my own face.
I see myself in it,
and I am filed with fear and disgust.
KNIGHT:
Through my indifference
to my fellow men,
I have isolated myself from their company.
Now I live in a world of phantoms.
I am imprisoned in my dreams and fantasies.
DEATH: And yet you don't want to die.
KNIGHT: Yes, I do.
DEATH: What are you waiting for?
KNIGHT: I want knowledge.
DEATH: You want guarantees?
KNIGHT Call it what you will.
Why can't I kill God within me?
Why?
I want God to stretch out His hand towards me,
reveal Himself and speak to me.
DEATH: Perhaps no one is there.
KNIGHT: Then life is an outrageous horror.
DEATH: You worry yourself…
KNIGHT: Death visited me this morning.
We are playing chess together.
He is a clever opponent.
DEATH: How will you outwit Death in your game?
KNIGHT: I use a combination
of the bishop and the knight
which he hasn't yet discovered.
In the next move I'll shatter one of his flanks.
DEATH: I'll remember that.
KNIGHT: You are a traitor and you cheated me!
But we'll meet again.
KNIGHT:
This is my hand.
I can move it,
I feel the blood pulsing through it.
The sun is still high in the sky
and I,
I, Antonius Block,
am playing chess with Death.
|
||||
8. |
A Dead Village
06:35
|
|
||
|
DÖDEN: Jag är Döden.
Iag har kommit för att hämta dig.
Jag är Döden.
Jag har redan länge gått vid din sida.
Är du beredd?
Jag är Döden.
Livet
Jag är Döden.
Godheten,
Ondskan,
Ljuset,
Mörkret,
Kärlek,
Längtan,
Ömheten,
Sorgen,
Glädjen!
Musiken,
Jag är Döden.
Jag är Döden.
……….
DEATH:
I am Death.
I have come to fetch you.
I am Death.
For a long time I’ve walked
by your side.
Are you ready?
I am Death.
Life!
I am Death.
Goodness,
Evil,
Light,
Darkness,
Love,
Longing,
Tenderness,
Sorrow,
Joy!
Music,
I am Death.
I am Death.
|
||||
9. |
The Clowns
02:40
|
|
||
|
JOF & MIA:
Hästen sitter i trädet och gal.
Å hu! Å hu!
Vägen är bred men porten smal.
Den svarte dansar på stranden.
Hönan jamar i mörkaste sjö.
Mjau! Mjau!
Dagen är röd men fisken död.
Den svarte hukar på stranden.
Bocken väser med tänderna två
Hiuish! Hiuish!
Blåsten är tung och vågen slår.
Den svarte mökar på stranden.
Hästen sitter i trädet och gal.
Å hu! Å hu!
Vägen är bred men porten smal.
Den svarte dansar på stranden.
Hönan jamar i mörkaste sjö.
Mjau! Mjau!
Dagen är röd men fisken död.
Den svarte hukar på stranden.
Ormen flaxar i himlens höjd.
Å hu! Å hu!
Jungfrun är blek men musen nöjd.
Den svarte ränner på stranden.
Suggan värper och katten sår.
Å hu! Å hu!
Natten är sot och mörkret står.
Den svarte stannar, stannar,
stannar, stannar på stranden.
……….
JOF & MIA:
Horse is sitting in the tree with the crows.
Oh hu! Oh hu!
The road is wide but the gate narrow.
The shadow dancing on the sea shore.
Chicken meowing in the darkest lake.
Meow! Meow!
The day is red but the fish dead.
The shadow crouching on the sea shore.
The goat hisses with two teeth
Huish! Huish!
The wind is heavy and the wave strikes .
The shadow mocks on the sea shore
The horse is sitting in the tree with the crows .
Oh hu ! Oh hu !
The road is wide but the gate narrow.
The shadow dancing on the sea shore
Chicken meowing in darkest lake.
Meow ! Meow !
The day is red but the fish dead.
The shadow crouching on the sea shore
The snake flaps in heaven height.
Oh hu ! Oh hu !
The Virgin is pale but the mouse satisfied.
The shadow still running on the sea shore
Sow laying hens and the cat wounds.
Oh hu ! Oh hu !
The night is soot and the darkness remains.
The shadow stops, stops,
stops, stops on the sea shore
|
||||
10. |
A Procession
11:01
|
|
||
|
Dies irae, dies illa
Solvet saeclum in favilla
Teste David cum Sibylla
Quantus tremor est futurus
quando judex est venturus
Cuncta stricte discussurus!
Tuba, mirum spargens sonum
Per sepulera regionum,
Coge omnes ante thronum.
Mors tupebit et natura,
cum resurgit creatura,
judicanti responsura.
Lacrimosa dies illa,
qua resurget ex favilla,
Judicandus homoreus
huic ergo parce Deus.
RAVAL: Gud har sänt sin straffdom över oss.
Vi ska alla förgås i Den Svarta Döden.
Ni som står där som gapande fäkreatur,
och ni som sitter där i er dästa självbelåtenhet,
vet ni att detta kan vara er sista timme?
Döden står bakom er rygg.
Hans lie blixtrar när han höjer
den bakom era huvuden.
Vem av er ska han drabba först?
Du där,
som står och bligar som en get,
ska din mun innan kvällen förvridas
till den sista oavslutade gäspningen?
Och du kvinna
som blomstrar av livets lust och välbehag,
ska du blekna och slockna
innan morgonen gryr?
Du där, har du ett år kvar
att smutsa jorden med ditt avskräde?
Vet ni alla förstockade dårar
att ni ska dö i dag,
i morgon eller nästa dag,
därför att ni alla är dömda.
Dömda! Dömda!
……….
RAVAL:
God has sentenced us to punishment.
We shall all perish from the black death.
You, standing there like gaping cattle,
you who sit there in your self complacency,
do you know that this may be
your last hour?
Death stands right behind you.
His scythe flashes as he raises it
above your heads.
Which one of you shall go first?
You there,
staring like a goat,
will your mouth twist to the last gasp
before nightfall?
And you, woman,
blooming with life and satisfaction,
will you pale and extinguish
before dawn?
You back there,
do you have another year left
to dirty the earth with your excrement?
Do you know, you insensible fools,
that you shall die today
or tomorrow, or the next day,
because all of you have been doomed.
Doomed! Doomed!
|
||||
11. |
Drinking
14:05
|
|
||
|
Dies irae, dies illa
Solvet saeclum in favilla
Teste David cum Sibylla
Quantus tremor est futurus
quando judex est venturus
Cuncta stricte discussurus!
Tuba, mirum spargens sonum
Per sepulera regionum,
Coge omnes ante thronum.
Mors tupebit et natura,
cum resurgit creatura,
judicanti responsura.
Lacrimosa dies illa,
qua resurget ex favilla,
Judicandus homoreus
huic ergo parce Deus.
RAVAL: Gud har sänt sin straffdom över oss.
Vi ska alla förgås i Den Svarta Döden.
Ni som står där som gapande fäkreatur,
och ni som sitter där i er dästa självbelåtenhet,
vet ni att detta kan vara er sista timme?
Döden står bakom er rygg.
Hans lie blixtrar när han höjer
den bakom era huvuden.
Vem av er ska han drabba först?
Du där,
som står och bligar som en get,
ska din mun innan kvällen förvridas
till den sista oavslutade gäspningen?
Och du kvinna
som blomstrar av livets lust och välbehag,
ska du blekna och slockna
innan morgonen gryr?
Du där, har du ett år kvar
att smutsa jorden med ditt avskräde?
Vet ni alla förstockade dårar
att ni ska dö i dag,
i morgon eller nästa dag,
därför att ni alla är dömda.
Dömda! Dömda!
……….
RAVAL:
God has sentenced us to punishment.
We shall all perish from the black death.
You, standing there like gaping cattle,
you who sit there in your self complacency,
do you know that this may be
your last hour?
Death stands right behind you.
His scythe flashes as he raises it
above your heads.
Which one of you shall go first?
You there,
staring like a goat,
will your mouth twist to the last gasp
before nightfall?
And you, woman,
blooming with life and satisfaction,
will you pale and extinguish
before dawn?
You back there,
do you have another year left
to dirty the earth with your excrement?
Do you know, you insensible fools,
that you shall die today
or tomorrow, or the next day,
because all of you have been doomed.
Doomed! Doomed!
|
||||
12. |
Wild Strawberries
15:10
|
|
||
|
RIDDAREN: Vad heter han?
MIA: Mikael.
Mika, Mika, Mika,
Mikael
RIDDAREN: Hur gammal är han?
MIA: Åh han är över ett år.
RIDDAREN: Han är stor för sin ålder.
MIA: Tycker du?
RIDDAREN: Ni spelade ju nån sorts teaterföreställning i eftermiddags.
MIA: Tyckte du att det var för dåligt?
RIDDAREN: Du är vackrare nu
när du inte är så där målad i ansiktet
och den där klänningen klär dig bättre.
MIA: Tycker du?
RIDDAREN: Ska Mikael också bli akrobat?
MIA: Jof vill att han ska bli det
Han kanske blir riddare.
RIDDAREN: Ja det är inte heller särskilt roligt.
MIA: Du ser inte glad ut.
RIDDAREN: Jag har tråkigt sällskap.
MIA: Menar du din väpnare?
RIDDAREN: Nej inte honom. Mig själv.
MIA: Ja jag förstår ganska bra.
Jag brukar ofta undra över varför
människorna plågar sig själva
så fort de kommer åt.
Är det inte så?
JOF: Aj, det gör ont.
MIA: Ja vad skulle du på krogen att göra.
JOF: Åh vad de klädde mig.
MIA: Varför klådde du inte tillbaka då?
JOF: Jag blev bara rädd och arg
men kom mig aldrig för.
Arg blev jag.
Det ska du tro.
Jag röt som ett lejon, ja.
MIA: Blev de rädda?
JOF: Nej, de bara skrattade.
RIDDAREN OCH JOF: God afton.
RIDDAREN: Ja sa just till din hustru att du har en präktig son.
JOF: Har vi ingenting att bjuda på, Mia?
MIA: Ja men jag har plockat en korg smultron nu på eftermiddagen.
Och en skvätt mjölk har vi faktiskt… mjölkat.
JOF: Fått mjölka.
Så om Riddaren vill hålla till godo
med vår enkla spis så
vore det en stor heder.
JOF: Den mannen har räddat mitt liv.
Slå er ner, mina vänner,
och låt oss vara tillsammans.
MIA: Ska ni ha lite smultron?
RIDDAREN: Vart tänker ni er härnäst?
JOF: Till helgonfesten i Helsingör.
RIDDAREN: Pesten går den vägen, följer kusten.
Får jag föreslå att ni följer mig genom skogen.
JOF: Aj, aj.
Ibland skorpar det minsann
till sig med besked.
MIA: Det är skogssmultron.
De växer där uppe i backen.
Jag har aldrig sett så stora.
Känn så de doftar!
RIDDAREN: Jag tackar vördsamt.
MIA: (Sträcker ut sig):
Åh vad det är skönt.
RIDDAREN: En liten stund.
MIA: Nästan jämt.
De ena dagen är den andra lik.
Det är ingenting konstigt med det.
Sommaren är förstås bättre än vintern,
för på sommaren slipper man frysa.
Men våren är det allra bästa.
MIA: Ska du ha lite smultron?
RIDDAREN (Skakar på huvudet):
Tron är ett svårt lidande,
vet du det?
Det är som att älska någon
som finns därute
i mörkret men som aldrig visar
sig hur man än ropar…
Vad allt det där tycks mig overkligt
när jag sitter här tillsammans
med dig och din man.
Var det plötsligt är likgiltigt.
MIA: Nu ser du inte så högtidlig ut.
RIDDAREN: Jag ska minnas den här stunden.
Stillheten, skymningen,
skålen med smultron,
skålen med mjölk,
era ansikten i kvällsljuset.
Jag ska bära det här minnet
mellan mina händer
lika försiktigt som vore det en skål
bräddfylld med nymjölkad mjölk.
………..
KNIGHT: What's his name?
MIA: Mikael.
Mika, Mika, Mika,
Mikael.
KNIGHT: How old is he?
MIA: Oh, he'll soon be two.
KNIGHT: He's big for his age.
MIA: Do you think so?
KNIGHT: You played some kind of show this afternoon.
MIA: Did you think it was bad?
KNIGHT: You are more beautiful now
without your face painted,
and this gown is more becoming.
MIA:You think so?
KNIGHT: Is Mikael going to be an acrobat?
MIA: Jof wants him to be.
Perhaps he'll become a knight.
KNIGHT:That's no pleasure either.
MIA: You don't look so happy.
KNIGHT: I have dull company.
MIA: Do you mean your squire?
KNIGHT: No, not him. Myself.
MIA: Yes, I understand rather well.
I have often wondered
why people torture themselves
as often as they can.
Isn't that so?
JOF: Ouch, it hurts.
MIA: Why did you have to go there?
JOF: Oh, how they beat me.
MIA: Why didn't you beat them back?
JOF: I only become frightened and angry.
I never get a chance to hit back.
I can get angry,
you know that.
I roared like a lion, yes.
MIA: Were they frightened?
JOF: No, they just laughed.
KNIGHT AND JOF:
Good evening.
KNIGHT: I have just told your wife that you have a splendid son.
JOF: Have we nothing to offer the knight, Mia?
MIA: (housewifely)
I picked a basket of wild strawberries this afternoon.
And we have a drop of milk fresh from a cow...
JOF: That we were allowed to milk.
So, if you would like to partake of this humble fare,
it would be a great honor.
JOF: This man saved my life.
Sit down, my friend,
and let us be together.
MIA: Do you want some strawberries?
KNIGHT: Where are you going next?
JOF: Up to the saints' feast at Elsinore.
KNIGHT: The plague has spread in that direction,
following the coast.
May I suggest that you follow me through the forest.
JOF: Oh well.
Sometimes life can be hard.
MIA: These are wild strawberries.
I have never seen such large ones.
They grow up there on the hillside.
Notice how they smell!
KNIGHT: I humbly thank you.
MIA: (stretches herself)
Oh, how nice this is.
KNIGHT: For a short while.
MIA: Nearly always.
One day is like another.
There is nothing strange about that.
The summer, of course, is better than the winter,
because in summer you don't have to be cold.
But spring is best of all.
MIA: Do you want some more strawberries?
KNIGHT: (shakes his head)
Faith is a torment,
did you know that?
It is like loving someone
who is out there in the darkness
but never appears,
no matter how loudly you call.
Everything I've said seems meaningless
and unreal while I sit here
with you and your husband.
How unimportant it all becomes suddenly.
MIA: Now you don't look so solemn.
KNIGHT: I shall remember this moment.
The silence, the twilight,
a bowls of strawberries,
a bowl of milk,
your faces in the twilight.
I'll carry this memory
between my hands
as carefully as if it were a bowl
filled to the brim with fresh milk.
|
||||
13. |
The Dark Forest
17:20
|
|
||
|
RIDDAREN: Vad heter han?
MIA: Mikael.
Mika, Mika, Mika,
Mikael
RIDDAREN: Hur gammal är han?
MIA: Åh han är över ett år.
RIDDAREN: Han är stor för sin ålder.
MIA: Tycker du?
RIDDAREN: Ni spelade ju nån sorts teaterföreställning i eftermiddags.
MIA: Tyckte du att det var för dåligt?
RIDDAREN: Du är vackrare nu
när du inte är så där målad i ansiktet
och den där klänningen klär dig bättre.
MIA: Tycker du?
RIDDAREN: Ska Mikael också bli akrobat?
MIA: Jof vill att han ska bli det
Han kanske blir riddare.
RIDDAREN: Ja det är inte heller särskilt roligt.
MIA: Du ser inte glad ut.
RIDDAREN: Jag har tråkigt sällskap.
MIA: Menar du din väpnare?
RIDDAREN: Nej inte honom. Mig själv.
MIA: Ja jag förstår ganska bra.
Jag brukar ofta undra över varför
människorna plågar sig själva
så fort de kommer åt.
Är det inte så?
JOF: Aj, det gör ont.
MIA: Ja vad skulle du på krogen att göra.
JOF: Åh vad de klädde mig.
MIA: Varför klådde du inte tillbaka då?
JOF: Jag blev bara rädd och arg
men kom mig aldrig för.
Arg blev jag.
Det ska du tro.
Jag röt som ett lejon, ja.
MIA: Blev de rädda?
JOF: Nej, de bara skrattade.
RIDDAREN OCH JOF: God afton.
RIDDAREN: Ja sa just till din hustru att du har en präktig son.
JOF: Har vi ingenting att bjuda på, Mia?
MIA: Ja men jag har plockat en korg smultron nu på eftermiddagen.
Och en skvätt mjölk har vi faktiskt… mjölkat.
JOF: Fått mjölka.
Så om Riddaren vill hålla till godo
med vår enkla spis så
vore det en stor heder.
JOF: Den mannen har räddat mitt liv.
Slå er ner, mina vänner,
och låt oss vara tillsammans.
MIA: Ska ni ha lite smultron?
RIDDAREN: Vart tänker ni er härnäst?
JOF: Till helgonfesten i Helsingör.
RIDDAREN: Pesten går den vägen, följer kusten.
Får jag föreslå att ni följer mig genom skogen.
JOF: Aj, aj.
Ibland skorpar det minsann
till sig med besked.
MIA: Det är skogssmultron.
De växer där uppe i backen.
Jag har aldrig sett så stora.
Känn så de doftar!
RIDDAREN: Jag tackar vördsamt.
MIA (Sträcker ut sig):
Åh vad det är skönt.
RIDDAREN: En liten stund.
MIA: Nästan jämt.
De ena dagen är den andra lik.
Det är ingenting konstigt med det.
Sommaren är förstås bättre än vintern,
för på sommaren slipper man frysa.
Men våren är det allra bästa.
MIA: Ska du ha lite smultron?
RIDDAREN (Skakar på huvudet):
Tron är ett svårt lidande,
vet du det?
Det är som att älska någon
som finns därute
i mörkret men som aldrig visar
sig hur man än ropar…
Vad allt det där tycks mig overkligt
när jag sitter här tillsammans
med dig och din man.
Var det plötsligt är likgiltigt.
MIA: Nu ser du inte så högtidlig ut.
RIDDAREN: Jag ska minnas den här stunden.
Stillheten, skymningen,
skålen med smultron,
skålen med mjölk,
era ansikten i kvällsljuset.
Jag ska bära det här minnet
mellan mina händer
lika försiktigt som vore det en skål
bräddfylld med nymjölkad mjölk.
………..
KNIGHT: What's his name?
MIA: Mikael.
Mika, Mika, Mika,
Mikael.
KNIGHT: How old is he?
MIA: Oh, he'll soon be two.
KNIGHT: He's big for his age.
MIA: Do you think so?
KNIGHT:
You played some kind of show this afternoon.
MIA:
Did you think it was bad?
KNIGHT:
You are more beautiful now
without your face painted,
and this gown is more becoming.
MIA:
You think so?
KNIGHT:
Is Mikael going to be an acrobat?
MIA:
Jof wants him to be.
Perhaps he'll become a knight.
KNIGHT:
That's no pleasure either.
MIA:
You don't look so happy.
KNIGHT:
I have dull company.
MIA:
Do you mean your squire?
KNIGHT:
No, not him.
Myself.
MIA:
Yes, I understand rather well.
I have often wondered
why people torture themselves
as often as they can.
Isn't that so?
JOF:
Ouch, it hurts.
MIA:
Why did you have to go there?
JOF:
Oh, how they beat me.
MIA:
Why didn't you beat them back?
JOF:
I only become frightened and angry.
I never get a chance to hit back.
I can get angry,
you know that.
I roared like a lion, yes.
MIA:
Were they frightened?
JOF:
No, they just laughed.
KNIGHT AND JOF:
Good evening.
KNIGHT: I have just told your wife that you have a splendid son.
JOF: Have we nothing to offer the knight, Mia?
MIA: (housewifely)
I picked a basket of wild strawberries this afternoon.
And we have a drop of milk fresh from a cow...
JOF: That we were allowed to milk.
So, if you would like to partake of this humble fare,
it would be a great honor.
JOF: This man saved my life.
Sit down, my friend,
and let us be together.
MIA: Do you want some strawberries?
KNIGHT: Where are you going next?
JOF: Up to the saints' feast at Elsinore.
KNIGHT:
The plague has spread in that direction,
following the coast.
May I suggest that you follow me
through the forest.
JOF:
Oh well.
Sometimes life can be hard.
MIA:
These are wild strawberries.
I have never seen such large ones.
They grow up there on the hillside.
Notice how they smell!
KNIGHT:
I humbly thank you.
MIA: (stretches herself)
Oh, how nice this is.
KNIGHT:
For a short while.
MIA:
Nearly always.
One day is like another.
There is nothing strange about that.
The summer, of course, is better than the winter,
because in summer you don't have to be cold.
But spring is best of all.
MIA:
Do you want some more strawberries?
KNIGHT: (shakes his head)
Faith is a torment,
did you know that?
It is like loving someone
who is out there in the darkness
but never appears,
no matter how loudly you call.
Everything I've said seems meaningless
and unreal while I sit here
with you and your husband.
How unimportant it all becomes suddenly.
MIA:
Now you don't look so solemn.
KNIGHT:
I shall remember this moment.
The silence, the twilight,
a bowls of strawberries,
a bowl of milk,
your faces in the twilight.
I'll carry this memory
between my hands
as carefully as if it were a bowl
filled to the brim with fresh milk.
|
||||
14. |
The Tree
05:53
|
|
||
|
JOF: Nu gick månen ur moln.
JÖNS: Det är bra, då ser vi vägen bättre.
MIA: Jag tycker inte om månen i kväll.
JOF: Träden står så stilla
JÖNS: Om man åtminstone hörde en räv.
JOF: Eller en uggla.
JÖNS: Eller en människoröst utom sin egen.
JOF: Vi känner att det ska hända oss något,
men vi vet inte vad det är.
JÖNS: Kanske den yttersta dagen.
JOF: Den yttersta dagen…
RIDDAREN: Vart ska ni ta vägen?
RAVAL: Till brännplatsen.
RIDDARENJa, nu ser jag.
Det är hon, häxan.
JÖNS: Varför bränner ni så här mitt i natten?
Folk har så ont om förströelse nu för tiden.
RAVAL: Tyst för alla dj… helgon.
Hon har djävulen med sig överallt.
JÖNS: Då är herrarna således åtta modiga herrar.
RAVAL: Nåja, man har fått betalt.
RIDDAREN:Vad har ni gjort med flickan?
DÖDEN: Slutar du aldrig att fråga?
RIDDAREN: Nej, jag slutar aldrig.
RIDDAREN: Ät det här så stillnar smärtan.
JÖNS: Vad ser hon?
Kan du svara mig på det?
RIDDAREN (Skakar på huvudet):
Hon har inte ont mer, säger han.
JÖNS: Du svarar inte på min fråga.
Vem tar hand om det där barnet?
Är det änglarna eller gud
eller satan eller bara tomheten?
Tomhetens herre!
RIDDAREN: Det kan inte vara så.
JÖNS: Se på hennes ögon.
Hennes stackars medvetande
håller på att göra en upptäckt:
Tomheten under månen.
RIDDAREN: Nej.
JÖNS: Vi står maktlösa
med hängande armar,
för vi ser det hon ser,
och vår skräck och hennes är densamma…
Det där lilla barnet!
Jag gitter inte,
jag gitter inte…
………..
JOF: Now the moon has come out of the clouds.
JONS: That's good.
Now we can see the road better.
MIA: I don't like the moon tonight.
JOF: The trees stand so still.
JONS: If one could hear a fox at least.
JOF: Or an owl.
JONS: Or a human voice besides one's own.
JOF: We feel that something is going to happen,
but we don't know what will be.
JONS: Maybe it's the judgment day.
JOF: The judgment day...
KNIGHT: Where are you going?
RAVAL: To the place of execution.
KNIGHT: Yes, now I can see.
It's the girl, the witch.
JONS: Why do you burn her at this time of night?
People have so little entertainment these days.
RAVAL: Saints preserve us, be quiet!
She brings the Devil with her wherever she goes.
JONS: You are eight brave men, then.
RAVAL: Well, we've been paid.
KNIGHT: What have you done with the child?
DEATH: Don't you ever stop asking questions?
KNIGHT: No, I'll never stop.
JONS: What does she see?
Can you tell me?
KNIGHT: (shakes his head)
She feels no more pain.
JONS: You don't answer my question.
Who watches over that child?
Is it the angels, or God,
or the Devil,
or only the emptiness?
Emptiness, my lord!
KNIGHT: This cannot be.
JONS: Look at her eyes, my lord.
Her poor brain
has just made a discovery.
Emptiness under the moon.
KNIGHT: No.
JONS: We stand powerless,
our arms hanging at our sides,
because we see what she sees,
and our terror and hers are the same.
That poor little child.
I can't stand it,
I can't stand it …
|
||||
15. |
Check Mate
11:08
|
|
||
|
Raval: Jag stjäl frän de döda.
Numera är det ett ganska lönande gebit
Nu söker jag upp ett träd
och klättrar upp där
så att inga björnar,
vargar eller spöken får tag i mig.
Hantverkare i skogen!
Åhå! Fan ta mig är det mitt träd de tänker såga ner.
Hör du,
din förpuppade taskfrans,
vad tänker du göra med mitt träd va!
The sawing continues without a pause. Raval becomes more frightened.
Raval: Kan du inte svara åtminstone.
Vem är du?
DEATH straightens her back and squints up at him.
Döden: Jag är Döden.
Jag sågar ner ditt träd eftersom din tid är ute.
Raval: Det går inte, jag har inte tid.
DÖDEN: Har du inte tid?
Raval: Finns det inga undanflykter?
DÖDEN: Nej inte i det här fallet.
Raval: Inga smyghål, inga undantag…
Jag är rädd för att dö!
Jag vill inte dö!
Jag vill inte dö!
Jag ska dö.
Jag ska do!
Vad ska hända med mig?
Kan ingen trösta mig ens…
Har ni inte lite barmhärtighet,
ser ni inte att jag dör.
Hjälp mig!
………..
Raval: I steal from the dead.
It’s good business these days.
Now I'll climb up a tree
(for the rest of the night)
so that no bears,
wolves or ghosts can get at me.
Workmen in the forest.
Hey, it's my tree they're cutting down.
Hey, you!
Do you hear me, you tricky bastard?
What are you doing with my tree?
Can't you at least answer me?
Who are you?
Death: I am Death.
I'm sawing down your tree, your time is up.
Raval: It won't do. I haven't got time
DEATH: So you haven't got time.
Raval: Isn't there any way to get off?
DEATH: No, not in this case.
RAVAL: No loopholes, no exceptions?
I’m afraid of death.
I don't want to die!
I don't want to die!
I am going to die.
I am going to die!
What will happen to me!
Can no one console me?
Haven't you any compassion?
Can't you see that I am dying.
Help me!
|
||||
16. |
Home Again
11:52
|
|
||
|
DÖDEN: Ska vi spela värt spel till slut?
RIDDAREN: Ditt drag.
DÖDEN: Nu slår jag din springare.
RIDDAREN: Det gjorde du rätt i.
DÖDEN: Har du lurat mig?
RIDDAREN: Javisst.
Du gick i fällan.
Jag ställer dig schack.
DÖDEN: Vad skrattar du åt?
RIDDAREN: Bry dig inte om mitt skratt.
Rädda din kung i stället.
DÖDEN: Du är ganska övermodig.
RIDDAREN: Vårt spel roar mig.
DÖDEN: Det är ditt drag.
Skynda dig.
Jag har lite bråttom.
RIDDAREN: Jag förstår att du har mycket att bestyra,
men vårt spel kommer du inte ifrån.
Det får ta sin tid.
DÖDEN: Du följer gycklarparet
genom skogen i natt.
De där som heter Jof och Mia
har en liten son?
RIDDAREN: Varför frågar du det?
DÖDEN: För ingenting.
JOF: Mia!
MIA: Vad är det?
JOF: Jag ser något hemskt.
Något som jag nästan inte kan tala om.
MIA: Vad ser du?
JOF: Riddaren sitter därborta och spelar schack.
MIA: Ja det ser jag också
och det är väl inte så förskräckligt hemskt.
JOF: Ser du inte vem han spelar med?
MIA: Han sitter där ensam.
Du får inte skrämmas så där.
JOF: Nej, nej, nej han är inte ensam.
MIA: Vem är det då?
JOF: Döden.
Han sitter där borta
och spelar med Döden själv.
MIA: Du får inte säga så.
JOF: Vi måste försöka komma undan.
MIA: Inte kan man det.
JOF: Vi måste försöka.
De är så upptagna av sitt spel,
om vi ger oss av helt tyst
märker de oss inte.
DÖDEN: Du ser ängslig ut.
Döljer du något?
RIDDAREN: Ingenting undgår dig, eller hur?
DÖDEN: Ingenting undgår mig.
Ingen undgår mig.
RIDDAREN: Jag är ängslig, det är sant!
DÖDEN: Du är rädd.
RIDDAREN: Jag har glömt hur pjäserna stod.
DÖDEN: (skrattar belåtet)
Men jag har inte glömt.
Så lätt ska du inte slippa undan.
DÖDEN: Men nu ser jag något intressant
RIDDAREN: Vad ser du?
DÖDEN: Du är matt i nästa drag.
RIDDAREN: Det är sant.
DÖDEN:
Nu går jag ifrån dig.
När vi möts nästa gång
är din och dina följeslagares tid ute.
RIDDAREN: Och du uppenbarar dina hemligheter?
DÖDEN: Jag bär inte på några hemligheter.
RIDDAREN: Så du vet ingenting?
DÖDEN: Jag är ovetande.
………..
DEATH: Shall we play our game to the end?
KNIGHT: Your move.
DEATH: Now I take your knight.
KNIGHT: You did the right thing.
DEATH: Have you tricked me?
KNIGHT: Of course.
You fell right in the trap. Check!
DEATH: What are you laughing at?
KNIGHT: Don't worry about my laughter;
save your king instead.
DEATH: You're rather arrogant.
KNIGHT: Our game amuses me.
DEATH: It's your move.
Hurry up. I'm a little pressed for time.
KNIGHT: I understand that you've a lot to do,
but you can't get out of our game.
It takes time.
DEATH: Are you going to escort the clowns
through the forest?
Those called Jof and Mia and their small son?
KNIGHT: Why do you ask?
DEATH: Oh, no reason at all.
JOF: Mia!
MIA: Yes, what is it?
JOF: I see something terrible.
Something I almost can't talk about.
MIA: What do you see?
JOF: The knight is sitting over there playing chess.
MIA: Yes, I can see that too
and I don't think it's so terrible.
JOF: But do you see who he's playing with?
MIA: He is alone.
You mustn't frighten me this way.
JOF: No, no, he isn't alone.
MIA: Who is it, then?
JOF: Death.
He is sitting there
playing chess with Death herself.
MIA: You mustn't say that.
JOF: We must try to escape.
MIA: One can't do that.
JOF: We must try.
They are so occupied with their game
that if we move very quietly,
they won't notice us.
DEATH: You seem anxious.
Are you hiding anything?
KNIGHT: Nothing escapes you or does it?
DEATH: Nothing escapes me.
No one escapes from me.
KNIGHT: It's true that I'm worried.
DEATH: You are afraid.
KNIGHT: I've forgotten how the pieces stood.
DEATH: (laughs contentedly)
But I have not forgotten.
You can't get away that easily.
DEATH: Now I see something interesting.
KNIGHT: What do you see?
DEATH: You are mated on the next move.
KNIGHT: That's true.
DEATH: Now I'll be leaving you.
When we meet again,
you and your companions' time will be up.
KNIGHT: And you will divulge your secrets.
DEATH: I have no secrets.
KNIGHT: So you know nothing.
DEATH: I have nothing to tell.
|
||||
17. |
Dance of Death
07:54
|
|
||
|
KARIN: Jag hörde att du var på väg hemåt.
Jag har väntat dig här,
alla de andra har flytt för pesten.
Känner du inte längre igen mig?
KARIN: Nu kan jag se att det är du.
Någonstans i dina ögon,
någonstans i ditt ansikte,
men gömd och skrämd
finns den där pojken som gav
sig i väg för så många år sedan.
RIDDAREN: Det är slut nu,
och jag är lite trött.
Där borta står mina vänner.
KARIN: Bed dem komma in.
Jag ska duka till morgonvarden.
KARIN: ”Och när Lammet bröt
det sjunde inseglet
Och de sju änglarna
gjorde sig redo till att
stöta i sina basuner…”
RIDDAREN: Var det någon där?
JÖNS: Nej, herre. Jag såg ingen.
KARIN: God morgon, ädle herre.
Jag är Karin,
och hälsar dig höviskt välkommen i mitt hus.
RIDDAREN: Ur vårt mörker ropar vi till dig, Herre.
O Gud, ha förbarmande med oss,
för vi är små och rädda
och utan vetskap ...
JÖNS: I det mörker där du påstår att du vistas,
där vi alla förmodligen vistas…
i det mörkret finner du ingen
som lyssnar till din klagan
eller rörs av dina lidanden.
Tvätta dina tårar
och spegla dig i din likgiltighet…
RIDDAREN: Gud, du som finns någonstans,
som måste finnas någonstans,
ha förbarmande med oss.
DÖDEN: Tyst.
KARIN: Det är fullbordat.
………..
KARIN:
I heard that you were on your way home.
I've been waiting for you here.
All the others have fled the plague.
Don't you recognize me any more?
Now I can see that it's you.
Somewhere in your eyes,
somewhere in your face,
but hidden and frightened,
is that boy who went away
so many years ago.
KNIGHT: It's over now
and I'm a little tired.
Over there stand my friends.
KARIN: Ask them in.
They will break the fast with us.
KARIN: "And when the Lamb broke
the seventh seal,
And the seven angels
were ready to sound
the seven trumpets..."
KNIGHT: Was someone there?
JONS: No, my lord. I saw no one.
KARIN: Good morning, noble lord.
I am Karin,
and welcome you courteously to my house.
KNIGHT: From our darkness, we call out to Thee, Lord.
Oh God, have mercy on us
because we are small
and frightened
and ignorant.
JONS: In the darkness where you are supposed to be,
where all of us probably are....
In the darkness you will find no one
to listen to your cries
or be touched by your sufferings.
Wash your tears
and mirror yourself in your indifference.
KNIGHT: God, you who are somewhere,
who must be somewhere,
have mercy upon us.
DEATH: Silence.
KARIN: It is the end.
|
||||
joao macdowell New York, New York
João MacDowell: "a new thinker in the genre", has a career that spans from punk to opera. Currently serves as resident composer and artistic director of the International Brazilian Opera Company - IBOC in NYC.
joao macdowell recommends:
Fools & Angels
by Dmitri Tymoczko
Tymoczko manages to fuse sophisticated contemporary harmony with an idiom that is exiting, engaging and fun. The more I her it the more I like it.
go to album
Plastic Facts
by New Thread Quartet
Contemporary music that breaks the mold while touching the heart and the brain.
go to album
Only Human
by Marianne Gythfeldt
Marianne take the clarinet to a new sphere. Totally worth listening.
go to albumIf you like The Seventh Seal - 2018 concert, you may also like:
featured on Bandcamp Radio Apr 23, 2024
go to album
JOPANGO
by Rapasa Nyatrapasa Otieno
Soaring music from East Africa with lyrics drawn from lived experience backed by dazzling instrumentation.
go to album
Two mind-expanding epics that clock in at 17 minutes apiece and blend drone, ambient, shoegaze, and traditional Indian music.
go to album
